Om vår livs levande filmfestival och om att försöka landa

3 3

 Foto: Katrine Borre

Så stod vi där på Stora Teaterns scen med rosor i famnen och tog farväl. Bar ut kartonger och begav oss hemåt… Och sakta börjar festivalens intensiva dagar med starka känslor, människor från när och fjärran, makalösa filmer och allt däremellan att sakta sippra ner i det inre systemet.

Hela årets förberedande arbete fick ett eget liv där på teatern, och förkroppsligade sig framför våra ögon. Festivalen blev en egen kropp som pulserade, andades, dansade, dök och uppstod i närvaron av alla människor som var där. Alla ni som rest lång eller kort väg, satt i röda sammetsstolar och såg film efter film. Alla ni som intog scenen med film, tal och musik. Vi var människor från femton länder!

Det pulserande livet var inget vi kunde planera – endast ge förutsättningar för. Så VARMASTE TACK ALLA!

Vi läser era bloggar, era mail, sms, och tittar på foton som ni skickar och upplever allt en gång till…
Det är många som hör av sig, som vill vara del av detta viktiga arbete. Vi hör av oss allt eftersom dagarna går. Det kommer finnas tid att knyta ihop och att bygga vidare på detta stora nät av människor i Sverige, Norden och resten av världen. Det är därför stiftelsen Det Utvidgade Terapirummet finns. www.utvidgaderum.se

Ps: att landa efter denna upplevelse är inget som görs på ett par dagar. Det kommer behövas tid att vila, och att möta det alldeles vanliga arbetet och livet med att städa, tvätta och äta.

Hanna and Carina

049_02-Martin

Foto: Martin Olsson

Share:Tweet about this on TwitterShare on FacebookEmail this to someone