Flickan Mamman och Demonerna

Demoner

Regi Suzanne Osten, Sverige 2015

”När jag var barn förstod ingen vad jag varit med om, och absolut inte jag själv.”

Den svenska teaterregissören och filmaren Suzanne Osten arbetar med en film med titeln Flickan Mamman och Demonerna. På filmfestivalen kommer Suzanne att berätta om filmen och vi får förmånen att se utvalda filmklipp.

Detta säger Suzanne om filmen: Det är en berättelse om ett barns oerhörda kärlek och lojalitet till sin förälder, hur hon än är. Instängd i lägenheten med sin psykotiska mamma fattar 8-åriga Ti beslutet att hon själv måste bekämpa mammans demoner som styr deras liv. En thriller för barn om en social verklighet.

Låter detta läskigt? Ja det tycker vi vuxna. Men borde vi förbjuda en skildring på film om en flicka och en mamma som ser spöken? Mitt svar är Nej. Efter att ha gjort en barnbok och spelat en pjäs på detta tema vet jag en hel del om hur attraktivt detta kan vara som fiktion.

Barn delar nog dessutom uppfattningen sinsemellan att vi vuxna är rätt ”knäppa”. De älskar oss men ser våra svagheter. Hur vuxna har en del demoner, beroenden, passioner…
Barn är dock beroende av oss vuxna: att vi klarar oss och separationen från oss är som bekant en lång, ibland våldsamt svår process. Barn vill förstå oss vuxna – rädda oss- och leva sina egna kommande vuxna liv.

Vi vuxna har behov av bra barndomsskildringar för barn och oss själva. Vi behöver hela tiden fatta vad vi var med om som små, i alla fall talar vi mycket om barndom, upplever barndom, har idéer om barn och vad barn ska ha. Hela livet håller vi på…

Nu gör jag en film för barn, för unga, för vuxna – i den ordningen.
Och jag har en del argument för varför vi ska hjälpa varandra med det som är mest omskakande för oss. Att ungar ser fiktion om det de ändå måste leva i eller höra talas om är inte farligt.